Lo var en nyfiken treåring som älskade att fantisera. Hennes hjärna var som en livlig lekplats där hennes två favoritkaraktärer, Broccolo och Kaosmakaron, bodde. Broccolo var en superhjälte, alltid redo att hjälpa till, medan Kaosmakaron hade en talang för att förvandla varje städat rum till ett kaos av röra. Lo älskade dem båda, för de representerade varsin del av hennes äventyrliga själ.
I den färgstarka världen av Lo’s fantasi bar Broccolo en mantel gjord av löv och hade ett broccolimärke på sitt bröst. Hon letade alltid efter sätt att hjälpa till. Om det var att rädda en katt som satt fast i ett träd eller att plocka upp leksaker som låg utspridda på golvet, så var Broccolo där för att rädda dagen med ett leende och en sväng med sin lilla gröna trollstav.
Kaosmakaron däremot bar en klänning som ändrade färg beroende på hennes humör, och hennes hår var en vild snurr av spagettistrån. Vart hon än gick följde kaoset med. Hon älskade att måla, men slutade ofta med mer färg på sig själv och väggarna än på pappret. Hennes rum var en underbar röra av leksaker, kritor och kaksmulor. Ändå var det något charmigt med Kaosmakarons stök – det var alltid färgglatt och fullt av liv.
En solig eftermiddag, när Lo lekte med sina leksaker, föreställde hon sig att Broccolo och Kaosmakaron gav sig ut på ett äventyr i en magisk skog. Skogen var vacker, med träd som sjöng och floder som glödde. Men när Kaosmakaron dansade genom skogen lämnade hon ett spår av löv och kvistar efter sig. Broccolo följde efter och städade försiktigt upp stigen.
“Varför städar du alltid efter mig?” frågade Kaosmakaron, nyfiken på Broccolos ordningsamma vanor.
“För att varje plats har sin egen sorts skönhet, och ibland behöver den bara lite hjälp för att komma fram,” svarade Broccolo med ett blinkande öga.
Kaosmakaron funderade på detta. Hon älskade sina färgglada röror, men hon såg också magin i de klara, ljusa stigar som Broccolo lämnade bakom sig. Kanske, tänkte hon, kunde de lära sig något av varandra.
När de fortsatte sitt äventyr provade Kaosmakaron något nytt. Hon började stapla de fallna löven i små torn och skapade mönster på marken. Broccolo tittade förtjust och såg skönheten i Kaosmakarons kreativitet.
Tillbaka i verkligheten lärde sig Lo också något. Hon insåg att hon inte behövde välja mellan att vara Broccolo eller Kaosmakaron. Hon kunde vara båda. Ibland städade hon sitt rum och radade upp sina leksaker i prydliga rader som Broccolo. Andra gånger lät hon sin kreativitet löpa fritt och skapade färgglada teckningar och byggde kojor av filtar, precis som Kaosmakaron.
Lo förstod att hennes fantasi var en blandning av ordning och kaos, och att båda hade sin plats. Från Broccolo lärde hon sig glädjen i att hjälpa till och hålla ordning. Från Kaosmakaron omfamnade hon skönheten i kreativitet och spontanitet.
Och så fortsatte Broccolo och Kaosmakaron sina äventyr i Lo’s livliga fantasivärld, där de firade sina unika styrkor. Tillsammans lärde de Lo att balans var något underbart, och att hon kunde vara en superhjälte på sitt eget sätt, varje dag.